Tassar & hovar

Ja jag vet inte ens vart jag ska börja i detta. Men det får i alla fall bli ett hopp i historien då detta är något måste få ur mig och dela med mig av. Som kvinna är man verkligen helt chanslös i detta vad jag fått erfara. Samt att i vissa fall orkar man inte kämpa vidare i frågan.

Jag var utsatt för två diskrimineringar under min graviditet och som mammaledig mamma, i det ena fallet var det i en förening (nämner ej vilken, ni som vet vet) och i det andra fallet var det i en statlig organisation (Nvr/polisen).

I det första så blev jag bara avsatt ifrån mina åtagande utan att ens bli tillfrågad om hur jag mår och om jag klarar av mina uppgifter. Sedan hade vi en ordförande som verkligen vände kappan efter vinden, sa en sak till mig och vände det hela sedan till negativ emot mig då inför andra. Jag skrev till SKK om detta men dem kunde inte hjälpa mig utan jag skulle vända mig till huvudstyrelsen vilket jag då gjorde. Vart några mail och samtal men hade typ inget att komma med i detta ärende. Ord emot ord fick jag till svar. Och hade ju inte direkt orken då att kämpa vidare i detta. Valde att lämna denna förening och kommer aldrig att gynna dem igen i nuläget, kanske den dagen när de flesta är utbytta.

Och så har vi händelse nr 2. Ja jag var väl ”borta” ca 6mån, hade tagit både eftersök och platsbesök innan födseln och tog en del platsbesök efter födseln. Enligt områdesansvarige och personen på polisen som är ansvarig för NVR så är det inte ok att vara mammaledig. Mer än så ville det ej säga så fick ingen vettigare förklaring. Så trots mina insatser innan och efter så var det ej ok... Samt att dem påstod att jag inget gjort, konstigt då dessa registreras så det går att se allt jag gjort. Jag ville gå till tidningen med detta men maken sa nej, men nu känner jag att jag måste berätta detta och detta här till att börja med. Då jag vet att många ej har lämpade hundar som än idag jobbar med eftersök i NVR och som då är kvar fast kraven blivit hårdare så tror jag mycket att det handlar om bla avundsjuka. Vi har ju många och duktiga hundar till eftersök samt släpphundar som kan avfånga om det skulle behövas. Och när vi kom med i det område som vi hade var det vi som tog mest, ingen som behagade att svara när det väl kom ett eftersök på trafikskadat. Vi märkte att många av dem hade i system att när det regnade så kunde de ej. Vi var ute i alla dess olika väder för vi ser till djurets bästa. Det var väldigt många andra undanflykter så som; ont i ryggen, nä min hund har jagat i helgen så den kan ej m.m. Men även detta är väl en organisation för inbördes beundran…. Synd att många av dem bara gör detta för pengarnas skull och inte för djurens skull.

Så summan summarum så har jag som kvinna typ inget att komma med uppenbarligen.