Krubb bitarrem

Länge sedan det blev något skrivet om dom stora fyrbenta hästarna men nu får det bli ett inlägg om dom också. Detta inlägg kommer mer att handla om utrustningen till den ena hästen. Denna utrustning som jag tänkt skriva om är en rem som kallas för "krubb bitarrem" som en del hästar får ha runt halsen då dom krubb biter, vilket är en olata som en del hästar kan lägga sig till med på grund av olika orsaker som bland annat stress eller att dom inte blir tillräckligt sysselsatta.

Halvblodet som jag har var krubbitare när vi köpte honom men detta stoppade inte mig för det, han charma mig trots denna skavank att han är krubbitare.
När vi köpte honom så fick vi med en rem, den billiga sortens rem. Denna har gett honom en del skav undertill på halsen och detta känns inte så snällt för hans del. Den period då han kan vara helt utan denna rem är när han är på sommarbete och har en massa att gör, det vill säga äta. Då hinner skaven läka fint. Har ibland satt på “nosludd” över metalldelen så att det ska minska skaven och då blir det självklart bättre.

Innan jul så köpte jag den dyrare remmen som är gjord helt i läder vilket jag tänkte att den skulle vara bättre, det vill säga ge mindre skav. Efter två dagars användning av remmen och att dom gått i sandhagen där han inte kan fastna i något så låg remmen i hagen. Ett litet fäste eller vad man ska kalla det hade gått av, dålig kvalité eller vad?! Åkte tillbaka till affären och fick bytt denna läderrem till en ny rem vilken jag hoppades på skulle hålla längre. Nu ca 2 månader senare efter första bytet av remmen går även denna sönder på samma ställe, blir inget mer byte. Min slutsats är att den billigare remmen helt enkelt är bättre och att den får kläs in i nosludd för att minska skavet på halsen på min goding till häst.

 
Dyrare rem                                                Billigare rem


Årets första hundträning 4 februari 2012

Klockan elva på lördags förmiddagen var det dags för träning utanför Koberg hos Ullis och hennes man, Patrik Sjöström var helgens instruktör. Kallt var det denna dagen, -18 grader men solen var framme så det var en härlig men mycket kall dag. Täcke fick Vanni ha på sig hela dagen utom när det var hennes tur att utföra övningar. Vi började med lite enkla apportövningar där vi står på en rad med lite mellanrum mellan varandra och så kastar Patrik ut apporter åt oss en och en. Lite svårt ibland att se vart dummysarna tog vägen i snön men dom flesta hundarna gjorde ett utmärkt jobb med att finna dom.


Patrik Sjöström

Efter lite vanliga dummysar så fick man om man ville prova på den stora dummyn som såg ut som en
räv, två dummys ihop sydda med varandra och ett rävskinn över dom, så det såg verkligen ut som en räv. Denna provade vi på och till min förvåning så tog Vanni denna direkt utan problem och kom in med den till mig. Så kul att hon ville ta en “lossas” räv utan problem, mina tankar gick i riktningen att nu kanske hon skulle apportera riktig räv också utan problem, detta kommer blir spännande att se om hon nu kommer att göra detta. Det fanns en dummy som var klädd i kanin också men den tog hon utan några som helst problem i och med att detta är det vi har apporterat till i största del. Fattade inte att Patrik pratade med mig först då han säger; Du som har en sådan väl apporterande hund kan ju skicka ut henne och hämta dessa två dummysar. Så kastar han rävdummyn åt ena hållet och kanindummyn åt andra hållet, så efter att jag fattar att han pratade med mig så skickar jag ut Vanni på apport kommando och detta fixar hon galant.


Ut på ett mindre fält där två och två av hundarna får springa var sig lite och sedan apportera dummys som Patrik kastar ut till dom när vovvarna var på väg emot oss. Lite svårt att hitta som “vanliga” dummysarna igen då dom försvinner i snön men med lite hjälp och stöd ifrån sin matte/husse så fixar hundarna detta.

In i värmen för att få lite god lunch, tomatsoppa med hembakat bröd. Super gott verkligen och skönt att få tina upp sig en del.

Ut en stund till i kylan efter maten för att dra lite släpspår och göra spårarbete. I och med att hon tog rävdummyn så var jag lite extra taggad att prova på en riktig räv. Ullis drog ett kort spår till mig och ett öppet spår så att jag kunde se vad Vanni gjorde, men detta var ju inga problem för henne. Skickade ut henne i spåret och hon springer fram till räven och apporterar den kanon, nu var denna räven ganska tung och det var första spåret som vi gjorde med räv vilken jag var mycket nöjd över henne även om hon släppte räven en halv meter framför mig.
Även mamma och Wicke provade på räven och detta gick kanon, men vilken syn där Wicke sticker ut i spåret och fram till räven och får syns på Ullis med sin GULA mössa. Det var verkligen en rolig syn som man skulle filmat just hans uttryck, med lite panik i ögonen och fundersam på om han skulle våga ta räven eller ej så nyper han tag i räven och rusar tillbaka till mamma för att slippa den gula och skrämmande mössan. Efter detta rullade bilen hemåt igen och jag var mycket nöjd efter dagens övningar och hade ett par mycket kalla och frusna fötter att värma upp under bilfärden hem.


Mamma & Wicke

Egen hylla, en självklarhet (enligt mig)

Självklart ska ens älskling vovve ha sin egna hylla med bilder och priser.



Fina bilder, diplom, tre glas och lite rosetter från utställningar.
Kanske dax snart att förlänga eller öka på med en hylla till.